Igår var jag påväg till Luleå för att delta på första träningspasset. Det var nämligen nytt deltagarrekord i Luleå och jag ville därför stärka upp ledarteamet då några ledare hade fått förhinder till första passet. Jag såg även framemot att få komma till Luleå och se hur det är här under sommartid. Men det hela slutade med att jag istället hamnade på Luleå sjukhus. Det var nog i särklass min sämsta Luleå resan som jag har gjort.
Egentligen vet jag inte vad som hände utan har enbart fått det berättat till mig. Jag minns själv mest att jag somnade under flygresan och sedan vaknade med att jag hade syrgasmask och oroliga flygvärdinnor som försökte prata med mig. Jag kände mig själv helt yr och hade svårt att förstå vad de sade. Det snurrade mest i huvudet och hade svårt att greppa vad som hade hänt. Jag vet att jag iaf fick fram att de måste köra mig till Ormberget då jag ska hålla i träningspass på kvällen. Något som sen aldrig blev av. Istället hamnade jag på akuten.
Det tog ett tag innan jag blev mig själv. Var länge omtumlad och i chock. Jag hade tydligen tappat medvetandet och börjat krampa. Jag fick därför åka till akuten för att ta blodprover, EKG, röntgade hjärnan och på så sätt utesluta att det inte var något allvarligt som hade hänt. Som tur var visade inga tester något allvarligt. Jag blev ändå tvungen att stanna kvar på sjukhuset över natten då de ville övervaka mig när jag sov.
Nu idag känner jag mig bra men fortfarande något omtumlad. Jag tror själv att det inte var något krampanfall utan att jag mest svimmade av. Jag har alltid haft ganska lätt för att svimma utan någon större anledning, även om det var många år sedan som det hände sist. Stress kan vara en bidragande orsak i kombination med att syrehalten är något lägre på ett flygplan.
Det har nog även blivit lite för mycket för mig sista tiden. Ultravasan på 90km tog nog hårdare på min kropp än vad jag trodde. Att direkt efter arrangera ett läger i Grövelsjön var kanske inte helt optimalt. Men det är så lätt att köra på när allt känns roligt och att man får energi av det man gör.
Nu framöver kommer jag ta det lugnt några dagar. Känns väldigt trist att inte få komma till kvällens start på Södermalm. Framförallt då jag har sett framemot det under hela sommaren. Men jag måste helt enkelt lyssna på kroppen nu.
Som tur är har jag fantastiska och duktiga ledare som kommer ta hand om er deltagare. Det känns skönt att jag i alla fall inte behöver oroa mig över det. Men jag kommer snart tillbaka så lita på det!
Vill passa på att även tacka alla sjuksköterskor och läkare på Luleå sjukhus. Blev väldigt bra omhändertagen och kunde känna mig i trygga händer.