Det är lätt att vi som löpare kategoriserar oss själva i olika fack. Antingen är man asfaltslöpare eller traillöpare. Antingen är man ultralöpare eller medeldistansare. Eller så är man den som bara springer millopp och det blir oftast samma lopp varje år.
Problemet med att låsa in sig i ett fack är att det kan bli svårt att då våga prova någonting nytt. Det blir lätt att man enbart springer det man känner sig trygg med och vet att man behärskar.
Jag är övertygad att de flesta löpare skulle tjäna på att våga prova andra sträckor och nya utmaningar. Genom att våga prova någonting nytt så kommer du lära dig mer om dig själv och lära dig mer om dina begränsningar. Det är lätt att löpningen annars enbart handlar om prestation där man måste bli bättre och slå rekord för att det ska kännas roligt. Det kan i sin tur göra att man tröttnar den dagen då det inte går som man hade tänkt sig.
Jag har själv tränat och tävlat i löpning i många olika sammanhang i över 20 års tid. Många av de som jag tävlade mot i ungdomsåren har idag slutat med löpning. En stor anledning att jag ändå alltid varit motiverad att fortsätta är just för att jag har vågat prova olika saker. Genom åren har jag tävlat på allt från 60m till Ultravasan på 90km och då menar jag allt som 200m, 400m, 1500m, halvmaraton, maraton och så vidare. Däremellan har jag även sprungit häck, hinder, traillopp, bergslopp i alperna, vertikal kilometer där man springer 1000 höjdmeter i bergen och har i bagaget till och med ett VM-silver i snöskolöpning.
Genom att våga prova nya prövningar så har jag lärt mig att jag klarar mycket mer än vad jag tror. Tider och prestation blir på så sätt inte lika viktigt och jag har istället lärt mig hitta andra drivkrafter. I min ungdom när jag mestadels sprang på bana trodde jag inte ens det var möjligt att springa i tekniska stigar där det finns sten, rötter och branta utförslöpning. Idag har traillöpning blivit en av mina största passioner där jag verkligen lärt mig att njuta till fullo. För några år sedan trodde jag inte heller att jag ens skulle klara av att springa ett marathon. Nu vet jag att jag klarar av att springa hela Vasaloppets sträcka på 90 km.
Tack vare att jag har testat så många olika saker så har jag lärt mig att våga mer, våga ta risker och inte vara rädd för att misslyckas. Det är något som jag även tagit med mig i livet utanför löpningen och som gjort att jag har växt som människa. På så sätt har löpningen fått mig att inse att ingenting är omöjligt och med en stor vilja och passion så går det mesta.