I vårt samhälle kommer det alltid finnas någon som är bättre. Om vi hela tiden ska mäta vår prestation efter vad andra gör kommer vi därför aldrig bli nöjda. Det finns alltid de som är lite snabbare eller starkare. Ändå är det väldigt lätt att enbart jämföra sig mot andra och det blir sorgligt att då aldrig få känna sig riktigt nöjd.
För att löpningen ska bli rolig är det viktigt att utgå från dig själv. Är du nybörjare och klarar dina första 5 kilometer är det en jätte stor prestation även om det finns många andra som tycker att 5 kilometer inte är någonting. Är det första gången du gör under 60 minuter på milen, sträck på dig och var nöjd. Gräm dig inte över att det finns många andra som är snabbare. Det viktiga är inte vad andra gör utan vad du gör utefter dina förutsättningar. Vi är alla olika och det går därför inte att jämföra oss mot andra. Vi måste utgå från oss själva.
Låt mig därför ge er ett helt annat exempel. Jag tog själv bilkörkort nästan direkt efter jag fyllde 18 år, men körde knappt någon bil efter det. Flyttade nämligen till USA och sedan till Stockholm där jag helt enkelt inte hade tillgång till någon bil. När man inte kör bil på väldigt länge blir man osäker. Ungefär som någon som springer väldigt sällan. Det blir ingen vana eller rutin utan känns istället skrämmande och lite läskigt.
För snart två år sedan fick jag dessutom ett krampanfall som gjorde att läkaren förbjöd mig att köra bil under 1,5 år. Det underlättade inte direkt min rädsla av att köra bil. Jag fick istället nu en anledning till att inte behöva köra och nu i våras hade jag därför inte kört bil på flera år.
Men med det jobb vi har på Runacademy så är det ganska jobbigt att inte kunna köra bil trots att jag har körkort. Vi behöver ofta åka med en massa grejer och ibland behöver man komma till våra löpargrupper enkelt och smidigt. I våras blev jag i alla fall friskförklarad och fick börja köra bil igen. Det har varit jobbigt att få ta tag i det igen. På ett sätt har det varit en befrielse att slippa köra, men nu hade jag ingen anledning att inte köra längre. Mer än att jag känt mig rädd och osäker.
Många andra som är vana att köra bil förstår inte varför jag är rädd. Det är ju bara köra? De tycker jag är lite töntig och förstår inte problematiken. Jag har ändå bestämt mig för att inte jämföra mig med alla andra. Jag måste få ta det i min takt och börja med små gator i närheten av där jag bor. Jag har sedan ökat på svårighetsgraderna successivt.
För två veckor sedan har jag börjat köra till vårt kontor på Liljeholmskajen för att bli mer van av att köra bil. Och vet ni vad, jag känner mig så innebomben stolt av att klara av det. Jag skiter fullständigt i att det för de flesta är vardag och inte är något märkvärdigt alls att köra bil. För mig är det någonting väldigt stort och jag tänker inte låta andra förminska min prestation bara för att andra är så vana. Och vet ni vad, förra veckan körde jag till och med i stan i Stockholm? Fatta lilla jag kör bil i Stockholm! Jag är säkerligen den mest stolta bilföraren i hela stan.
På samma sätt borde du som löpare tänka. Du kanske är helt ny, varit sjuk, skadad eller haft det extra stressigt som gjort att du inte kunnat träna så mycket? Strunta i vad alla andra gör utan fokusera på det du klarar efter dina förutsättningar. Känn dig stolt över det som är stort för dig och bry dig inte om vad andra tycker. Alla är vi vinnare om vi ser till våra egna förutsättningar.
Stoltaste bilföraren i stan!
Ludde hänger även med i bilen